Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du ville be, men jag knäppte aldrig mina händer

 

Vi kom fram på kvällen
Det var mörkt i fönstren men du öppnade när vi knackade
När du gick före in mot köket såg jag de vikta vingarna,
som ett kors över ryggen
Din hand tryckt mot svanken Något som värker, skaver
Under huden, svansen du förnekat
Du vill tala, men jag kan höra att det inte är dina ord
På bordet, en uppslagen bibel
Du vill be, men jag knäppte aldrig mina händer
Vi stannar inte över, fast det var tänkt så
Du blir stående i dörren. Det är kallt och Venus vakar
Du ser den klara morgonstjärnan, kommen av Davids släkt
Jag ser en planet. Den andra i solsystemet
från solen räknat




Fri vers av Sara Boström
Läst 215 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-02-12 13:55



Bookmark and Share


  -Ulla Tilemo- VIP
Jag blir så berörd av din text, tårarna hänger i fransarna....
Vemod. Och jag ser bilder framför mig. En närhet som inte blev.
Ett avsked.....
2009-02-13
  > Nästa text
< Föregående

Sara Boström
Sara Boström