hon knackar hårt
på min osynliga dörr
jag chippar efter luft
drar en darrande orossuck

rågblond och kornigt blåögd
(som jag alltid har varit)
låter jag henne komma innanför
min hud av blått stål

hon har inte förändrats
-inte sen senast
hon smeker mig
med sin tunga av glas

viskar snällt att allt är mitt fel
och jag nickar
förstår precis
nu har hon tagit makten -igen