Sök din mor, hon i väntan
seende genom tid och
glas
hon din barndoms rede
med rötter djupt
greppande jorden i
rämning
i fredstid sina sidorötter
spred

inga vassa klingor bet
dit bo
väggarna högre och högre
restes

se med vemod varje gång
du henne möter
hur hon krympt blivit mindre
sedan sist
i dig hennes blick fäster
på tå för armar i omfamning
inte det minsta tafatt

orden

I den stunden sprider sig
hennes rötter djupare i
jorden
och de höga vallarna i
din barndoms vagga
faller.