jag frågade dig allt

om dina stunder

ditt liv
 
din barndom

och din mammas färg på ögonen

men jag strödde visst

mina tankar
 
tyst

och tog emot

din välgörenhet

Så jag gav upp hoppet

där

i dina nätter

för jag föll visst

för dig

kvävdes

under min egen

tystnad