Natthimlen var svart, stjärnor lyste klara

vita väggar, kalla och skrämmande

svart- ochvitblommiga täcket var draget över huvudet

svarta kudden kramades hårt

tårarna rann ner på det smala ansiktet

från de blåa ögonen

Smärtan kändes i det oroliga hjärtat

värdelösheten och oviktigheten kändes närmare än någonsin

längtan efter en kram och förstående ord var stor

Trötta blåa ögon somnade efter timmar

På morgonen ett samtal som betydde mycket

bruna ögon som var varma och vänliga

omtänksamma ord som fick själ att berätta

kram som fick tårar att sluta rinna

En stark lysande stjärna funnen

dömer inte, vill hjälpa till

bryr sig, stöttar och tröstar

tack