Vid varje station lämnar
jag kvar en bit av mig själv

livets tåg av spår ej blir buren

ut i ingenstans till outforskade
marker och möten i främmande
tunnlar under viadukter

jag ser tiden flytande genom
mitt ögas fönster
likt flodens givna monotona ström


jag vill inte tunnlar och viadukter
jag vill likt floden vända vid broarna

låt mig i stillhet betrakta det jag nyss
passerade

jag är ensam och rädd i tiden som
manar på
hjälplöst går jag ut i motvind och kastar
ut små lappar med mitt namn

spara mig, jag heter vildand

Främlingar, jag har varit här

JAG HAR VARIT HÄR.