En trettioåring fuskar i poker
i sätet bredvid,
på räls till Stockholm
men jag hoppar av i Katrineholm
för att känna på ett vuxet liv
ensam i en lägenhet.

Väggen mittemot sängen
är ingen vanlig vit vägg,
utan fyra vita garderobsluckor
till garderober fyllda av ingenting,
ingen har velat fylla tomrummet.

Känner för en skinntöjande
rörelse med högerhanden
innan tanken slår mig att
människor innan gjort detsamma
i en träsäng lika hård
som ett erekterat tillstånd.

En trettioåring fuskar i poker
i sätet bredvid,
på räls till Stockholm.
Han möter en sjuårig pojke
som flackar med blicken,
med blicken som aldrig når
ett par trettioåriga lår med ess och kungar på,
ess och kungar.

Väggen är ingen jävla vägg
utan bara fyra garderobsluckor
till ett ingenting,
ett tomrum som jag hade kunnat fylla
om jag bara orkat,
orkar du om jag öppnar mig först?

Orkar du om jag öppnar mig först?

Jag skiter i det,
för jag är 50 mil från dig idag
och jag drar i skinnet för att glömma
men tackar nej till ett knull
för att inte vara otrogen mot min ensamhet.