Viskar försiktigt
till buskar
och
smutsiga snöhögar
vinterns glömska

Viskar
alla ord är 
marscherande
i ordning
klara färdiga
genomtänkta som ett brev

Min tystnad gömmer
sig bakom
stelt leende
och
skräcken
för kaos
när ropen
och skriken
växer hejdlöst
ur viskningarna.

Tills dess
lyssnar en vinter
och tar  långsamt
farväl.