Var det handen vid höften,
den kvardröjande blicken
den som talade om längtan

eller var det bara det,
att din hand bar den värme,
som fick mitt hjärta att smälta

kanske ångrar vi oss
nästkommande nymåne
eller förevigar vi de band
som sakta flätas samman

löften är inte viktiga
endast de ögonblick
som stod skrivna i tiden

än har vi inte brustit uti
endast höljet själver
den som tär och mildar

blomstrar vi till sommaren
eller blir vår existens
endast ett vittne för
vårens längtan

det oviktiga följs
av kyssar som förseglar
talar endast det språk
som bärs av hjärtats längtan

här och nu
inget mer

än här och nu


vittnet blir fågeln i skyn
i vargens vittring
och i blodets skälvande