sanna trasiga

trassliga du

gråten som inte har något slut

det var inte konstigt ju

ditt öde Heroinist

du

närmaste människa

dog jag brevid

ditt unikum

det finns ingen gud

hur du förlorade dig

hur jag kämpade att ta  tag gripa

men du brann hopplöst slut

som heroin

blev blod sjukdom

det finns sorger man aldrig

glömmer

det gjorde inte du heller

 som mindes din riktiga mamma

pådyvlad

livslögner

skulle någon kunna ersätta

ett dött barn

 en dotters död

hur i helvete kan livet

göra någon så illa

tvångsadopterad

älskade du
vi går sönder nu

kommer jag alltid vara itu
så hemsk som mänskligheten
kan vara

är människor mänskliga

myndigheterna
gjorde väl inget fel

jo

 de offrade en

fantastisk människa
en stor personlighet

 sorgen har stämplats in
i mitt hjärta

och jävlars
anamma vad  ont

det gör