Jag vaknar upp och upptäcker att
jag sovit länge utan att dö

som om jag föddes naken,
kläddes på,
och aldrig mer fick av mig kläderna

Det är så att jag sover på tingens
baksida

och vakar som en metastas

en postmodernitet
skamset påklädd bortom
modern

Jag har sytt min egen skugga
bakom omgivningen

Klädpaltor
röda sytrådar

De människor man älskar borde
ta med sig alla sina saker när de dör