tavlorna och orangea kuddar i garn med sprängstoff och mylla
din kroppsodör är vacker och jag fyller på med patchouli
kläm kläm klämmer du brösten, diar en stund, när dig, jag tycker om känslan när du sveper tag och borstar bort snön från mina axlar, slickar neråt, över, längs med backen ner mot svanken
du söker, jag stönar, bottnar inte längre, vi är savannens vilda djur, korstågen och  krematorieugnens lågor i samma bur, böjer vintern sitt näste, tappar is och när du väller dig in då balanserar jag vid ett rovdjurs läte, en varg som river, breddad och rå, vispar till äggvitorna där inuti, de rinner ur mig, som maränger möter de din säd och fyller snödrivorna