du ler
med ditt
ryggradslösa
leende

bryter det tysta
med ditt första
väsen

slingrar dig ur
mitt rädda

greppad

när du gett mig hunger
efter mer
att bjuda dig
under täckande
oskuld

skyddad

av gud

.

med lätta rörelser
från mittpunkt 

flyr vi

där det plötsligt bryts

blir vi

förvisade
från älskade

till längtandes

då ursprunget förvandlats
till fullbordan

i scenen

när du biter det heliga
till flyktigt

där vi

blev

förförda av tanken
på bitande

motstånd

när vi undrar
vem biter först

men du hugger först
mot liv

att känna

och dina bett ger
svidande

kontraster

.

misstag smakar
mer

än att lära

du hugger
med ont

och blödande blir

jag

när jag sörjer
tilliten
till gud

flyendes

i Adams första kyss

.

kärleken

du ger mig

ett slingrande

svar

när jag undrar


över meningen