Jag ropar ut min fråga
varför just jag
men ingen svarar
bara stjärnorna tindrar
och månen lyser
klar.

Min kropp aldrig
utsatt för plåga
bara själen i
vilsenhet illa
gjord.

Om jag så är vuxen
jag alltid densamma
är
när faran är där
när sjukdomen tär
ropar jag efter
henne som aldrig
fanns där.

Om det finns en värld
intill oss
där alla våra förlorade
är
då undrar jag så vad
mamma känner
när hon hör sin
flickas rop.