En gång har jag besökt
alla dessa rum
idag täckta av draperier
tunga ögonlock andas
glömska
och ut hörs inte
ångestropen

famnar flytetyg
trampar vatten
ingenstans att fly
vattnet stiger
upp till takets
översta list

Detta måste vara
helvetet
ett hus så väl
isolerat att en
droppe svett
får sista räddande
glipan med luft
att svälla

farligt var att gråta
sista droppen hade
redan fallit.


Blodet frös
inte blöda
nu
det är trångt
mellan
väggarna
inga fönster
inget ljus
syret stryps
lungorna som
flämtande
gapande munnar

så nära en frånvarande
gud går ej att komma

I varje rum har jag
en gång dött
för att i nästa
återuppstå
våning efter
våning
år efter år
ett hus så högt
att det en gång
nuddade himlen.

Och där fann jag ingen.