Kaoset härjar,
Förvirringen regerar.
Hus rasar,
av bomber som
exploderar.

Livet skjuts åt sidan,
när alla höga smällar,
får staden att skaka.

Bomberna flyger,
Likt en svärm knott på försommarn.
Skolor och fabriker,
Allt ska rasa.
Ska vi inte ta vita huset när vi ändå håller på?

Smällar som gör alla döva.
Men det blir så mycket bättre då.
(För plötsligt hör du inte förstöringen.)

Livet flyter på,
Trots att sjukdomar härjar.
Trots att hela staden,
Imploderar.




Vita huset har redan fallit,
Och gubben i månen blir ärad.