Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bårhus


jag varken kan eller får längre kalla mig barn
när jag åker buss
eller identifierar lik

och jag yttrade aldrig det ordet
barn
när jag sökte det Röda torg som aldrig
huserat inom mig

Det var så kallt på bårhuset
men jag önskade ändå att man skruvade ner temperaturen
så att Jungfru Marie nycklar trivdes
där vi är mer synliga än i livet

En hemlig höst har smugit runt husknutarna
i snart tjugosju år

vilken tur då att det finns snabbkassor,
tänkte jag,
så att vi snabbt kan ta oss ut i den existentiella ångesten
igen

På gränsen till perfekt
imperfekt
bara ett steg bortom samtalen

talar jag alltid grammatiskt riktigt

som en stilla bön om att detta ska vara en planet med
de rätta förutsättningarna för mänskligt liv




Fri vers av Prometeus
Läst 480 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-05-09 21:41



Bookmark and Share


  Maria Zena Viklund
tycker du skrivet så bra, bara så!
2009-06-12

  Göran P Rödholm VIP
"En hemlig höst har smugit runt husknutarna
i snart tjugosju år"
en av många snygga passager här.

Jag gillar tilltalet och perspektivbytena i dikten.

Jag tror att barn och vuxen är samma sak, finns bara i olika lager inom oss. Det finns så mycket som verkar vara motstridigt i oss men som finns alldeles nära. Tror jag. Tankar som alstrades av din fritänkande dikt.
2009-05-20
  > Nästa text
< Föregående

Prometeus
Prometeus