Vilse
i den mörka labyrint
jag byggt åt mig själv
I tron att det var ett skydd

Ariadnes tråd
är skör och söndersliten
jag står panna mot panna
med en åldrad Minotaurus
och hittar inte ut.

Livet
reduceras till 
svart stig
som endast går ut på
att ängsligt 
iaktta varje steg

Tankar ekar
och
jag drunknar snart
i mina egna hjärtslag

Ser inte ens
ljuset
i slutet av tunneln.