Om man tittar riktigt noga
ser man bäcken som
flyter i en stilla
stril mellan mossiga
stenar och mörka
hängande granar.

Solen tränger sällan ner och
rent logiskt borde den
växa igen men
den ständiga färden
frammåt håller den
smala remsan silver
fri och de små små
stenarna glimmar till
när fotoblixten spränger
det som var stilla

Det känns som om den lilla glimten
liv på min vandring rann
där just för att
jag skulle se den och
ta den med i ett
svartvitt fotografi

Men allra först såg
jag havet.