Hör ni ekot?
Känner ni orden rycka tag i er, säga att
allt
har
ett
slut?

Kommer också ni en dag att skratta lite för högt,
lite för falskt,
för att allt inte ska kännas så kallt?

Kommer ni en dag vilja att allt tar slut?
Kommer ni ta tag i ekot och slaviskt följa det ut?

Kommer ni sakta men säkert förstå,
att det inte går att hitta ut
ur verkligheten som
sakta
faller
itu?