Idag damp det ner ett brev ifrån Sverigedemokraterna. Och ni kanske nu väntar er en svada utan dess like om hur jag hatar rasister, att vi måste kämpa för demokrati och allas rättigheter o s v.

Men, nä. Jag gör inte det. Jag tänker faktiskt inte stämma in i en prefabricerad kör, dirigerad av ett svenskt undertäcketsamvete. Och det av ett par enkla anledningar.

Sverigedemokraterna är inga rasister. De är dock väldigt negativa till nya influenser "utifrån". Och de har anammat begreppet 'invandrare' som något ont, omoraliskt. Nån sorts orch ifrån nån grym sagovärld. Det är de där hemska människorna utanför Sveriges gränser. Huga.

I mina ögon är Sverigedemokraterna kärnan av svensk dumhet. Det är att klippa alla kommunikationskablar med modernt tänkande, återuppliva gamla Volvo Amazon, byta ut dagens alla biofilmer till Åsa-Nisses gamla femtiotalsdängor.
Sverigedemokraterna är socialdemokrati när den är som tyngst och mörkast, med folkhemsromantik och stängda nationalgränser till tonerna av en raspig Jussi Björlinginspelning av Ack värmeland.

Idag urtvättas den svenska nationalstaten. Dess funktion och existens är alltmer överspelad. Det finns inga 'nationalklenoder' längre att bevara. Det finns inga skatter längre att skydda.
Globaliseringen är här. Vi sitter i dess knä. Det intenationaliserade kulturen är ett faktum. Det är för oss att antingen acceptera detta och agera därefter.

Eller så kan vi stänga 'våra' nationalgränser, blunda för att allt som händer i vår omvärld och drömma oss bort i avsnitt 57 av Hem till byn. Och så rösta på Sverigedemokraterna.

Jag öppnade inte brevet.