Att vända på steken och kalla angrepp för försvar anstår endast de fega.

De vrider och vänder ljuger och förvränger, skenheligheten, hatet och hetsen
i ögonen bränner.

Det gör ont att förnedras, att ta skit av folk som djävlas och gaddar ihop sig
men nu har man ju hängt med så länge att för dessa små kräk man endast
känner ett stilla förakt .

Som små dvärgar flinka i händer och käft de lögner sprider ut, alla vill va värst
men den fegaste av dom alla är alltid mest hätsk

vad som styr dessa dårar, dessa misshandlare av stora mått kan varken du eller jag besvara
bara att de är av den allra värsta sort
och ingen går fri, varken svag eller stark du får av en eller flera en
välriktad spark

Men även osanna ord samma styrka har, lögnen, förtalet, sveket.

Det absolut lägsta knepet så typiskt vissa kvinnor är.

Utan kraft de smider planer, använder sina vänner, far med
osanning lika hejdlöst som bortskämda barn. Med sin lilla
fot de i golvet stampar
kräver hämnd inte bara kvinnor är i fara , utan även män.
Lystet ruvar de, tillfälle ges, då slår de till utan förvarning
eller chans till något försvar.

Men som den gamla räv jag är kan jag alla knepen och finter
för aldrig så lågt jag faller som en usel mobbare gör
jag kan ta skit, även lögner men sanningen vinner alltid och det gör även
jag för mobbad låter jag mig aldrig bli.

Om jag så ska jaga dig livet ut eller om du tror du kan sparka mig mera
med dina lögner så är min lust att överleva starkare än
din, för min sanning är din lögn och dig kommer jag att hinna ifatt.