Snart skiljs
två hållande händer
åt
Ett avsked
av smygande längtan
och stilla gråt

Hon står
och vinkar
på den stora hamnen
Näsduken fladdrar i vinden
Hon saknar
den varma famnen
I horisonten
syns nu blott en prick
Fjärmare och fjärmare
från hennes blick
Men inom sig hon bär
minnet av hans röst
I de trygga orden
hon söker sin tröst

Snart når
två längtande händer
varandra igen
Ett möte
förenande kärleken