Det är tyst.

Ingen som avbryter mej eller fnittrar eller
pratar så osaligt fort och
utan punkt.

Hela ditt rum är fyllt
av dig. Sak efter sak packas
ned i kartonger och
flyttas undan. Parfymer du fått för länge
sen, smycken och skor, massor av skor.

19 år packas ner i några få lådor.
Var det inte mera än så du är ju så..mycket.

Mina år med min dotter.

Det är ju inte slut än.

På flygplatsen så grät jag inte. Det var svårt.

Men sedan kom de i massor och

Nu sitter jag där, i ditt rum.

I ditt tysta tomma rum.

Vi klarade det!