Jag blickar djupt in i dina ögon

och det jag ser är

mig själv där inne

i en förvrängd form

Allt jag ville ge

har förvanskats

så att det numera är kompost

Jag står här nu ensam

orkar inte plantera fler frön

det får vinden göra bäst den vill

Jag lägger mig ner och

gråter i blomjorden

över alla frön som ändå växer

till något som solen snart får se.










Jag går in i mitt skal

där finns ännu värme kvar.