Jag gick vilse idag.
kyrkklockan slog precis vid vägskälet
Allra längst bort föll regnet
försökte passa in i soluppgången
för att själv bli levande

Jag tog min tillflykt till gospelbutiken
det kändes tryggt för kassören
Don Quijote de la Mancha
bjöd på rättvisor och
visade mig kartor över platser dit jag inte är på väg

Men jag hann inte till templet
bestämde mig istället för att templet
Prometeus skugga
finns inom oss
magvärken är ett slags mässande

Älskande möts som schakaler
om kvällen
Vi som förtärt känslorna
skriver nekrologer i gruset

Organen suddas ut
det är det som kallas liv
Dagar. Nätter.
Det är ansikten
åskan aldrig får tillbaka

Jag frågar Demeter om
vägen