Där du lämnade fotspåren
sökte jag dag och natt
jag sökte därför livet
i sig själv ville att

sanningen ej skulle bli glömd
och orden skulle flöda
och att kärleken kulle leva
som en ständigt återkommande föda

vi älskade bortom sans och förnuft
tills dagen tog oss i kragen
och aldrig vi glömde du och jag
det viktigste i kärlekslagen

en dag så lämnde du
kärleksskogens mossa
och jag stod självande kvar
oro skälvde likt frossa

jag sökte vägar tillbaka igen
men ingen förde mig dit
där lungnet stillar
mig och gråten avtog
och jag hittade inte dit

dit där sagan tog sin början
och hoppet det var allt
här i ensamheten
blev allt så bistert kallt

jag söker värma mig med
det som är jag
och kanske lite fjärma mig
från kärlekens grymma lag.

Idag så hittar jag spåren utav oss
och kärlek så djup och sann
och om du så barmhärtiglöst
lämnade mig
ändå är vår saga sann.