Man gör så gott man kan
med livet
försöker följa stigen
och sin inre kompass
men det skiter sig ändå
och hur man än gör blir det fel

rådlös
svarslös
utan att kunna försvara sig
inför de egna anklagelserna
står man där
och vrider sina händer
biter ner naglarna till roten
och gråter ögonen röda i tystnad

biter ihop lite till
och försöker le och vara hoppfull
inför nästa dag:
imorgon blir det nog bättre
imorgon vet jag nog vad jag vill med mitt liv

imorgon orkar jag nog förlåta mig själv
för att jag bara är människa
och därmed ofullkomlig