I dagarna var jag så full av
längtan till Långtjärn
stark så full av liv
tid mogen för återlämnande
av pockande outtalade hemligheter
styrkor att plantera djupt i sanka
håligheter och förrädisk mark

blidka det som inte bar till att bära

Och jag kom mina händer svarta av tjära och sot
fylld av kärlek och tillit under mitt svarta dok
ödmjukt min nacke böjde
men jag togs ej emot ett motstånd en barriär
jag sa, varför möts jag som en främling

jag passerade som vanligt bryggan
tryggheten som aldrig varit min plats
jag sökte mig mot de vilda otämjda
de slippriga hala näckrosornas palats
gungfly och grumligt vatten

krickan med sina två ungar flydde
ankorna orädda sam sida vid sida
med mina steg
trollsländorna attackerade och befruktade
mina armar mina ben och flög sedan ogenerat
stirrade på mig med sina ärggröna
ögon blinkade och tackade fräckt
jag dolde mitt ansiktet under mitt dok


Vad var det som hände vad var det som
var så fel jag använde alla mina sinnen till
det yttersta
och det som nyss var soligt och behagligt
blev med ens dunkelt och skrämmande

luften helt stilla stod tät som en gummiduk
som täcker en bassäng med småbarna
fortfarande under
ytan blank och tigande tyst
sländorna som nyss svärmade
tog skydd i kärrgräs och sly
ankorna la sig vid mina fötter.

Då var det bara en timme kvar innan jag
skulle få en förklaring på varför jag borde
ha lyssnat ... idag ska du inte vara här


Fotot som nu ligger som min profilbild
togs tio minuter före ... där simmar hon
fridfullt bort för att snart återvända till
mig och dö.