Precis den stund då himlen börjat glimma
av stjärnors tysta kall att varsamt strö
sitt ljus där dagen lagt sig ned att dö
går hemlig längtan ännu att förnimma.

Kom mjuka vind från ängens våta dimma
berusad med en doft av slaget hö
och finn din väg bland blomsters fallna snö
på sällsam färd i nattens skymningstimma.

Smek fönstrets vita glipor upp på glänt
isär med kraft så sinnlig, så direkt
att stolta stjälkar darrar i sin vas.

Berör den varma hud där pulsar bränt
vid tanken på din andes fria fläkt
som rör sig där så nära immigt glas.