Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

läka ut



om jag blundar kan jag höra


det finns en rundgång i korridorerna
som fyller upp
sköterskornas mjuka steg


en sista vers, mixed-up





du var aldrig intresserad av sånt andra var intresserade av
nu är du bara intresserad av hur det ska gå för mig


för mig

för mig





jag vill placera mig i det innersta
ömt stryka ut din färg

se det andra passera
med bjällror och svepning
med människoskelett
skinande genom glasgloberna




och i djupet
läka ut




Fri vers av Anna Frölander
Läst 852 gånger och applåderad av 35 personer
Utvald text
Publicerad 2009-09-12 16:03



Bookmark and Share


  aol VIP
så berörande
2011-04-07

  Nina V A
men åååå Anna, läka ut blir som en rörelse här, en svepning - med arm, med kraft, med mjukhet och ett fadande i sin rundgång och hur väl du lyser igenom med din ton. Man måste älska ibland eller alltid. Ja!
upprepningen i mitten som får strängarna att harmoniera, jag tycker slutet är oerhört
När du skriver - följer man, förstår du

- man sluter ögon, man hör, man går in i djupet

av sig själv

är det mäktigt...


hell yes!
2009-10-06

  Per Teofilusson VIP
Läka ut, som plana ut, som tranornas flykt över himlen. Hör nynnanden från denna.
2009-09-29

  Elin R
Minns ätt jag läste denna för någon vecka sedan. Den klarar av många läsningar, växer rentav, blir kanske helare.
2009-09-22

  Ylvavirvla
vackert och berörande.
2009-09-22

  Yrre VIP
Väldigt bra! Gör lite ont på något vis!
2009-09-21

  Död Mans Hand
intressanta ord och ljud. ljuden som intensifieras när man blundar. och färger som stryks ut, nått för flera sinnen kommer ur texten och gör helheten bra. gillar upplevelsen!
2009-09-14

  Ulf Lagerholm
"jag vill placera mig i det innersta
ömt stryka ut din färg"

upplever jag som nyckelpassagen i denna vackra text, en slinga som egentligen skriker ut sin smärta, trots att tempot och ordvalen ju talar om något helt annat

jag tänker på ett slags känslomässigt bokslut, en vilja till försoning, jag läser in en utväxling av gott menade signaler i detta dödens väntrum, dock är dessa försök djupt präglade av den rotade och svala känsla som konstituerats genom åren, vid just det outtalade
2009-09-13

  Mikael Lövkvist
Mycket bra poesi. Du skriver med omhetskansla som beror.
2009-09-13

  Bjarne Nordbö
och i djupet

läka ut


Det är en sammansättning av ord som jag kan leva med länge. För övrigt så närmar du dig man i dktartoppen här på Poeter. Det säger inte lite. Tack.
2009-09-12

  Carola Zettergren
Enastående!!!
2009-09-12

  blaite
kalasbra..
2009-09-12

  Christer Eriksson
En dikt på blankt golv och jag tycker att poesi i sjukhusmiljö är den bästa inramningen. Kanske just för att jag tycker att själva meningslösheten i livet är just sjukdomen, döden däremot bekommer mig inte ett dugg, den är svart och brutal men också fullkomligt ärlig. Det är inte sjukdomen. Det känns som diktjaget är det anhöriga barnet och att det gemensamma köttet plötsligt blir viktigt, vilket är lite paradoxalt men inte helt ovanligt, att vi i välgång glömmer varandra men i kris hittar trösten och rötterna. Jag vet att dikterna inte är lika varandra, du har ditt egna upplägg, men jag vill ändå tipsa om Gunnar Hardings dikt ”Rikshospitalet, Oslo september 1976”, den bär samma känsla. Du hittar in i mig, via sjukhuskorridorens tysta ångest och mina egna bilder från det stora huset uppe på höjden.

” med bjällror och svepning
med människoskelett
skinande genom glasgloberna”

Du föder ytterligare en tyst minut, mycket bra.
2009-09-12

    resilient
jag blir inte klar över om diktjaget har en djup depression, en allvarlig kroppsskada eller svår cancer. Det är det som gör dikten så jävla bra.

"Bjällror, och svepning, med människoskelett" blir som en cirkus. Vilket hela dödsbranschen också är, för några.
2009-09-12
  > Nästa text
< Föregående

Anna Frölander
Anna Frölander

Mina favoriter
pistol