Jag såg min syster lägga sig ner på
pojkens grav
med ansiktet nedtryckt som för att tala
vad sa hon fick hon något svar

den tysta jorden har hört mången ord
bevarat för att i århundranden höras
om du lyssnar noga på en kyrkogård kan
du uppfatta mumlande röster
ekon från det förgångna
de förlorades röster

de övergivnas de fråntagnas de bestulnas

de levandes rop


tyst vilar kroppen i vitklädd bädd
den du älskat endast ett skal
du känner inte handen på din axel
där en gång din sjungande fågel
satt
den så välbekanta vingen tätt mot
din hud
nu ligger där en förlorad hand
tröstande
stilla dig stilla dig
du finner mig inte där

titta dig omkring du finner mig i
allt du ser
i blommorna i träden i fåglarna
du hör mig i vinden i sången
i vågorna
du känner mig var helst du går

och varje gång ditt hjärta slår
med dubbla slag är ett av
slagen mina.