jag har så svårt för det här med
det rosenröda
när verkligheten är så rå och brutal
du kan ju inte mera ge än kärlek
resten får du bara lov att ta
all den där skiten skulden och
konsekvenserna
ansvaret och besluten

och av män blir du behandlad
som en karl så länge de inte
är kåta för när något jobb ska
göras då säger de det klarar
du så bra

och stegen bara tyngre blir
och rak i ryggen glömmer du
och pengarna är slut

då suckar vi som våra mödrar
arbetar hårdare som våra fäder
sover tungt men ändå lätt
om något skulle hända
en liten gnista från ett ljus
kan få hela hus att brinna

och när som natten mörkast är
genom märg och ben det ilar
om ett djur skadat hjälplöst
gnyr


men mesta oron gäller barna
när någon ledsen är och sjuk
då kan du glömma alla böner
och det rosenröda som sedan
länge går i grått
blir med ens något kallt och
farligt
endast du endast du är den
som bär och det är tungt
allt är så tungt som den
tyngsta bördan här i världen
luften rädslan ensamheten
barnet sina armar sträcker
upp söker mammas famn
o hjälp mig mamma hjälp mig
hjälp mig

hjälp mig

hjälp mig


hjälp

mig




hjälp !








.