Jag sträckte aldrig ut
mina fingrar och

min hand var alltid sluten mot


vansinnesögonblicken.

Men jag närde dem med
allt mitt öppna inre och

sprang i regnet som en

galning.

Jag räknade aldrig de fallna
stjärnorna av guld
som betalning för det

dystra

jag skrek mej hel.

Min själ

är värd mer än så.




Mer än så.