För min skrivarvän sarasvati har
jag berättat lite kort om min
sambo Jacke
han fyller fyrtio nu iår
när vi träffades var han nyss
fyllda två.

Kärlek direkt.

han satt på ett zoo i Skellefteå
och skrek sig formligen blå
och ändan röd
grå jako ser ju faktiskt ut så också
trots en unge men med en röst som
en fullvuxen fullfjädrad galning

jag tar honom direkt som han är
med bur och allt skrek jag till
expediten
och jag riktigt såg hur hon drog efter
andan äntligen skulle de bli tyst.

I två veckor stod jag ut ringde min
mamma och sa kan du vara snäll
och ta hand om en fågel jag köpt
för han skriker så
och i sex månader lyssnade hon
på hans djungelvrål
hon stoppade helt sonika bomull
i örona och satte sig tätt vid hans
bur
tilläggas kan är att mamma
var en skicklig brodös så hon
satt där och broderade dag
efter dag månad efter månad
och helt plötsligt blev han tyst
och mamma trodde att han dog

men icke jacke hade börjat
lyssna och han teg å teg i
sex månader till
vi trodde
alla han drabbats av autism
inte helt ovanligt hos vilda djur
som hamnar i fångenskap

å så en dag började han tala
han höll inte käft en minut
han orerade i timmar och när
telefonen ringde ropade han
numret med mammas röst
fisförnämnt så typiskt henne
31060 ja hallå jasså är det bara du
å så kom bondskan bla bla bla.

Detta är första året med jacke
och det skulle bli trettiosju år
till men det är en annan och
för lång historia här
men klart är att leva med ett
djur som beter sig och talar
som en människa med ett
djurs instinkter är inte helt
lätt

däremot vill jag gärna avsluta
med att berätta hur det ser
ut idag.

Vi lever som i ett äktenskap
både på gott och ont
jag städar upp det han skitar
ner
och ett fågelbur har han inte
suttit i på tio år med den
påföljden att jag inga tapeter
har två decimeter från golvet
han har likt simson fällt
pelare och bokhyllor
köksstolar men gick bet på
köksbordet
ätit upp trasmattor och
disktrasor gjort hål i bottnar
på kaffefiltren bitit varenda
karl uppfostrat alla mina
kattor och även jag

han säger till när han är
hungrig han är ju karl
jacke skaaa ha mat
han dricker ur vattenkran
han har närapå drunknat
flera gånger i skurhink
och toalettstol
bitit sönder kablar på både
presentatörer laddare och
digitaltermometrar
men endast en gång sladden på
en lampa då satt han förstenad
en hel dag luktade svedda fjädrar
och stekt tupp

och slutligen det som viktigast
är ... dialogen
ja hur talar man med en
envåldshärskare
jo man lyssnar
hallå kom in gå ut leeena !!
gå hit kom hit gå härifrån
gonatt sov gott god jul
hej hejdå hejdå hejdå
håll käft säger jag då
va tyst ! va tyst svarar han
Jacke !! gå å sätt dig på
pinn och tig
han lullar iväg och sätter sig
håll käft hör jag men låtsas
ingenting om för då blir det
bara värre
ibland retar han upp mig till
vansinne jag skriker gå å
sätt dig på hinken
hinken den förhatliga hinken
ja säger jag till jacke
surgubbar ska sitta på hinken
och vara tyst
och han sätter sig där under
diskhon och stirrar ondskefullt
för nu vet han att jag är arg
på riktigt
efter en stund hör jag pussi
pussi lenapussen jackegubben
pussegubben han visslar säger
jacke sjunga stopp ropar jag
... lugn
han tystnar och jag vet
då kommer det
... gåå åååå lääggg dääää
heee dääää i vääääg

och jag spatserar förbi
utan att låtsas se honom
jag bevärdigar honom inte
med en blick
jag går upp på övervåningen
och sätter mig vid datan och
skriver lite på poeter spelar
lite poker och väntar
jag hör honom nere i hallen
ett ynkligt hallå hallå hallåååå
HALLÅÅÅÅ !!!
JACKEGUBBEN SKAAA SOVA

jag går ner och hämtar upp
honom går ner och gör
i ordning en portion fil och
flingor och så äter vi där uppe
ur samma tallrik pussas och blir
vänner och jag säger imorron
bitti dricker vi kaffe som vanligt
gå nu och lägg dig
och det sista jag hör i mörkret
innan jag somnar är
... gonatt sov gott.