Döden är en clown

med sorgsna ögon
och leende mun
stod han vid hennes bädd och grät


jag vet vad du tycker om
sa han
och snart blåste han de vackraste
bubblor av sina tårar

tror du mina duger
sa hon
på en minut hade han fångat
och fyllt hela rummet med bubblor
i färger som ständigt var i rörelse



hon kände att hon blev yr
och att livet försökte säga henne något viktigt

det vackra skall inte stängas inne
sa hon
och vinden tog vägen förbi och släppte ut
alla skimrande bubblor



clownen visste att hon mest av allt denna dag
hade velat vara utanför rummets väggar

varligt lyfte han upp henne och lade henne
innanför sin stora rock

salig i tanken på att få komma ut i ljuset
lyssnade hon på ljudet från clownens stora skor

och
innan hon somnade
visste hon

att det är klappret från clownens skor

som tar över när
slagen från det egna hjärtat klingar ut