Plötsligt ser världen ut som från en vägg

Och jag är flugan som inte vill bli sedd. Som vill flyga och förbanna vindarna som vill ta mig med...

Och så plötsligt är jag rädd för att mina spröda vingar skall bli trötta och inte finna gömställe då någon som är starkare blir besviken på mitt irrande.

Och jag saknar sommar och söker värme och söker allt som på jord en gång vuxit, men som kommer att förkyla sig.  Saknar vänner som gett upp. Som inte längre flyger. Eller de som bara en gång föll ner och dog. Precis där intill mig.

Jag ser bänkarna i parken som ligger öde och

trädet som ståndaktigt står bredvid dem. Tjuvläsandes böcker om framtid ibland. Suktandes efter någon att hålla om i stället för att se på...

Väggen flagar.

Luften står stilla. Sockerbiten är uppäten. Flugan surrar lågt. I indstängdhet