det är lönlöst
vad du än säger
ligger jag alltid
i en trasig säng
väntar på dig

gatorna är aldrig tomma
och ibland smyger du
i mörkret vid månblommorna
för att inte synas
men du vet
just som jag
inget går att skyla här

en gång såg jag dig
som ett helgon
en ikon i ett monastry
vid dammiga vägar
du var alltid en liten pojke
letade efter någon
som kunde värma dina händer