spontan diktat
tankar om att vi lever ett liv även när våra kroppar sover.
Hastig färd hem i natten.
Nu åker jag hem
klär av mig skalet
den elastiska kroppen.
Ljuset är på
och leder mig fram
Där väntar min man.
Min vän och min bror
alla är de hemma och firar
att livet gömde det bästa till sist.
Mitt hem doftar av rosor
som alltid knoppar
året om i en årstid
som kallas nu.
Här kan jag skratta åt alla
tankekonstruktioner som
jag andvänt på jorden.
och skapa nya drömmar
åt den lilla flickan
där på sängen som sover
så sött medans jag är hemma.
Natten är min frizon.