Solen sken när jag hälsade på

men sjukdomen hade gjort dig så svag

Men hopp, hoppet fanns kvar

Vi talade om när du skulle komma hem

Så hopp, hopp hoppet fanns kvar

Efter 20 minuter ville du resa dig upp

det var då livet tvärt sa stopp

Dina ögon skrek, skrek panik

Jag hörde mig själv ropa till sköterskorna

lägg, lägg honom ner

Mitt hjärta brast, brast mer och mer

Min älskade dog en solig dag men

i ditt sista andetaget öste regnet ner

Jag höll din hand när du gled iväg

och regn, regn regnade ner

Du ville leva du var så full av liv

men ute föll regn, regn och inte mer

Du låg där med dina vackra anletsdrag

men ute föll regn, regn och intet mer

När jag nu skriver detta med sorg

och med helvetes kval

så faller tårar, tårar ner

Men det värsta min älskade du finns inte mer!