Solblekt hår i grånad
på snabba fötter
mot mening och
mål
nu rörelserna långsamma
i flykt undan tiden
som i tystnad skälver

var är rösterna
var är skratten
jag en gång
hörde

jag åker mellan hållplatser
för att se människor gå
av och på

Är detta vad jag väntat på
är detta den framtid
jag så strävat efter


Tigande hukar jag mig där
skogarna tar slut
där stigarna övergår till
vägar
inga spår leder vidare
allt är utstakat och klart
och jag vänder mig i fruktan
ifrån

tillbaka till tryggheten i
ovisshet oförutsägbar
och vild
att få balansera på spunnen
väv i krokiga bågar
att sjunka ner i grönskande
tron av vildvin med solblekt
hår rufsigt av vinden
att i frihet vila

Som vilsna fåglar flackar
min blick med manetens
brännande intensitet
det vackra det vilda
det obändiga gröna
det så enkla det lilla
skänker mig frid.