och vad ledsen jag blir

för du får mig att gråta
som ingen annan får

jag orkar inte överanalysera

jag kreverar

kanske är mina fantasier
vackrare
än vad verkligheten
någonsin kommer bli

nu jag har ont
(ondare)

och jag gör saker
mot mig själv
för att döva stunden
glömma bort och
komma över

men det funkar inte
(såklart)

du kommer bara närmare
och närmare
i mitt huvud
och på nätterna

men när det ljusnar
syns du inte någonstans

hela tiden
är du
precis bredvid egentligen

men jag vågar inte
har aldrig vågat något
och hade du velat hade du redan försökt
men du försöker inte

så inte jag heller

tillfälligt
för att laga mig själv
klippa bort min
ensamhet
men folk förstår inte
jag är skrämmande
enligt dem

enligt mig
är jag logik
personifierad
det är inte så konstigt
när man törstar
efter kärlek
men inte riktigt
vet
vad det är