Kunde stämband spräcka tidlösa barriärer
dina muggar askkoppar
förstod du vad min barndom varit
vänder rutor i asymmetri
av skärgårdens salta blickar
ta dig en bläcka, unge man!
någonstans hoppade han från en ek
en tid förgången
ändå satt han på din sängkant varje kväll
kanske nynnade han era visor
med trasig röst