reser i känslan av hennes blomstrande år. hon har vikt sina egna kläder, packat ner hela resan i en väska.

på väg

hemma har hon lämnat tomrum kvar, floxen blommar ännu och hösten doftar våta löv och oktobersol

jag fångar upp mina känslor. de där som är bosatta i kärleks väsen och tillhörande slag
känner det fina mellan fingertoppar och bröstet fylls av vidunderlig sprängkraft, att våga släppa taget om hennes liv. våga låta henne växa sig större och mogna utan min närhet. att finnas till hands och låta solen skina över svampskogen utan att hon för den skull är där