så en dag stängde du plötsligt in dig själv i glas
av någon för mig
helt obegriplig anledning
och jag kunde inte få kontakt
kunde inte höra eller känna dig längre

kunde inte

du sög ut all luft ur mina lungor
sedan vände du dig in i din bubbla av kyliga dagar
du log lite åt min panik
som du inte förstod dig på
inte trodde på

nu kvävs jag i din frånvaro
kastar tysta skrik omkring mig
innan skriken tillsist tar slut

jag ger upp

suktandes efter din kärlek
som jag vet ändå inte är tillgänglig
varför?

och jag viskar att jag försvinner utan dig
precis hela tiden försvinner jag och det är inte okej
att känna såhär starkt

för någon annan

för dig
jag vill ha dig mest av alla

se mig igen snälla
eller låt mig få glömma