Jaha det var det det.
Idag dog hoppet ut. Jag vet att jag sagt det förut,
att hoppet var slut, tillsammans med tron om ett liv med dig.
Men så var det inte, så länge det finns liv finns det hopp. eller hur?
Men idag då flög det sin väg på döda vingar av misstroget konstaterande.

Du har hittat en annan, ja jag såg det själv.

Det blir aldrig vi igen, aldrig aldrig vi, vad du än sa till mig
så blir det aldrig mer oss. Inte ens om vi möts på vägen någon gång.

Vad konstigt det känns.

I mig var det självklart, jag älskar ju dig och trots allt det som hände så trodde jag enfaldigt att du kände det samma för mig, någonstans djupt inne i dig.Även om du var där och jag var här så fanns det inte i min värld någon annan än du. Men jag är ju jag och du är ju du. och våra världar är inte densamma.

Hur ska jag göra av allt nu tänkte du?

Det blir aldrig vi igen, aldrig aldrig vi, vad du än sa till mig
så blir det aldrig mer oss. Fast kanske om vi möts i drömmarna någon gång.

Men finns det liv, så finns hopp och jag vet att jag lever.