Allting i vintersnön rinner snart ner
vi går mor sol och vår snubblar och ler.

Men medan himmelen leker med skiftningen
ljuset i gryningen skymtar ej mer.‌‌‌‌‌‌‌

Morgonen finns ej mer natten är svart
allt som här kärt dig var fattigt och bart.

Våndan och grämelsen stampar på kärleken
i nattensmörkerskräck i satans träck.

Blåsippan böjer sin blomknopp mot tjäl
i mörkret livar sin ljuvaste del.

Hon är så tyst så stum bygger sitt näringsrum
tills det blir solskensträff i fjolårslöv.

Människobarn uppå jord bliv ej stel
stjärnhimlen snurrar ju vintern ur led.

Sträck dig likt lundens träd upp över bleknad sorg
kom med mig ut i skog till fågelljud.