i en sekund
kunde jag låta mig inandas dina drömmar
du omfamnade mitt lugn
och tryggheten spred sig igenom mig
likt syrerik luft en
nyutsprucken gryning i april

du smekte en hårlock från mitt bleka ansikte
trots att mina tårar kastade mörka skuggor
under mina ögon
kysste du min panna
och släckte min plågsamma törst
efter lidande

du svepte igenom mig
likt en gyllene förtrollning
fattade min hand
och viskade mitt namn

min längtan stannade
i sekunden mellan våra andetag
och upphörde när
kristallklara
stjärnor föll ovan våra ögon

de föll,
så vi förblindat fick önska
oss stunden som vi tilldelats
att aldrig någonsin upphöra

nu viskar jag
min längtan till månens klago sång
vi bleker våra kinder
och lyssnar till dess sorl

jag tacksamt alltid
minns, andetagen vi delat
allting som du gett

när stjärnorna åter faller,
min saknad finns hos dig
jag hoppas att en natt åter

få vila tätt omfamnad
av närheten vi villkorslöst
drömde om

en blek natt
i april