Ur vidöppen bröstkorg min lyra är dragen
den anspelar å den poetiska dagen
med klingande klanger i moll och i dur
jag leker å den i min elfenbenskur

Ty riktiga skalder är fjärran från livet
med sirlig piktur blir det skrivna nedskrivet
från kammaren höjd över pöbelns fason
jag diktar och skapar åt versfoten skon

som får den att dansa så lätt som en fjäril
och vara poetiskt ett gyllene käril
som skopar upp rödvin ur diktkonstens flod
att skapa ett rimmandets rus i mitt blod