för att du var en vän som
låste in mig, gav mig falsk trygghet
att alla ville mig ont förutom du

om en fördel strök förbi
norpade du den åt dig fortare än jag hann blinka
jag var bara din trygga skugga

någon du kunde klandra om din perfektion gick snett

när jag gömde mig hos kärleken
svek jag dina drömmar

när jag lärde mig att gå på egna ben
var jag den mest begagnande vän du någonsin haft

idag hatar jag dig för att du fick mig att tro att du
var det ouppnåeliga jag skulle sträva efter

idag hatar du mig för att du inte kan tvinga
mig tillbaka med dina manipulativa huggorms bett
och dina föraktfulla ord om hur jag förvrängts

men mest av allt hatar jag mig själv
för att jag får dåligt samvete,
för att jag undrar om du kan ha rätt
och för att du fortfarande får mig att tro att jag aldrig
kommer bli något mer

än din skugga